Crossoverköket?

Världen genom paint

more than you wish for

om man kramar någon när man inte bär underkläder, är det inte lite som att ljuga..?

Bloggosfären går till jobbet!

Det är skrämmande när man tänker hur mycket arbetstid som läggs ner på bloggosfären. Hur arbetsgivarna förlorar dyrbar arbetskraft på grund av Internet. Det är få som skulle sätta sig emot detta och förbjuda sina anställda att surfa på arbetstid. Det skulle ses som alldeles för inskränkande på individens integritet. Helomvändningen blir att fikarummen gapar tomma, det man för var tvungen att göra här, kan man nu göra i en helt annan dimension; Internet. Här kan man, istället för en drygtorr dialog med Berit från ekonomi, kan man nu ha en dialog ,ed en vettigmänniska, man kan nå ut till alla de där man önskar att man kunde nå ut till, man är inte fången i företagets begränsade sfär. Så på det stora hela är det egentligen ingen arbetstid som går förlorad, bara värdefull mentaltid som räddas från att skrotas i fikarummet. Den egna fria viljan blir aldrig tvungen mer! Det är nu jag börjar med totalblaj fakta: Om vi tar den normale bloggaren ( låt oss kalla honom Ragnar), han kanske är medlem i en gruppblogg, har en egen blogg men sen så har han också ett band som har en blogg. Totalt tre stycken bloggar har Ragnar att fylla med information plus att han nu också har skaffat sig ett myspace-konto och ett facebook-konto. Ragnar lägger i snitt en halvtimme om dagen per blogg; läser och kommenterar kanske firar fredan med att författa ett extra långt inlägg om nån häftig subkultur. Räkna ihop det här och du kommer fram till att det är en väldig massa tid på en månad. Ännu mer på ett år. Det är också en fruktansvärd massa information som Ragnar kastar ur sig på Internet. Är det någon som kan ta tillvara all den här informationen? Hur vettig är informationen? Ok, kontentan: Om all den tid vi lägger ner på bloggandet användes till att forska fram sånna där matpiller som man äter i Sci-fi filmer så skulle vi ha det på bordet inom en vecka. Möjligtvis en kur mot världssvälten också. Men all den här tiden läggs på navelskåderi och skit, typ facebook eller inte uhh herregud. Nu har jag nog blajjat bort en halvtimme här, tack så mycket bloggosfären!

Bloggosfären 4

För många verkar det som att det är en stor grej, eller ett stort beslut, att skaffa en blog, gå med i ett community, lägga upp sina bilder et cetera.
Är det för att internet är relativt nytt (nåja) eller för att det är så öppet och stort?

Nä, det är ingen stor grej. Nån kanske läser din blog, tittar på dina bilder eller addar dig på myspace men inte fan tror jag att någon reflekterar särskilt mycket över det.
Det spelar inte så stor roll om man är med i ett community eller inte, varpå man lika gärna kan vara det. Man riskerar ju ingenting liksom.

Det är inget fel med att prata när ingen lyssnar. Det är bara bra. Man kanske kommer på något själv rätt vad det är.

Bloggosfären del 3, Vi grillade.

Ragnar, Anton, Olle, Tim(som är medlem i den här fina bloggen, men inte vill skriva, han är inte cool), Sebastian(som blivit inbjuden till den här fina bloggen och inte tackat ja , för att han är så jävla efter i internet och så jävlä ocool för det!!) och Jenny(som är oskyldig i bloggosphären) och jag satt och grillade och hade det bra, min syster kom förbi också, det var fint. Men det blev dålig stämning för alla har facebook, förutom Sebastian, Jenny och jag. De andra tyckte vi var occol, jag vet inte vad jag tycker.
Jag hade skunk och sög, jag har en blogg och suger, är halvbra på en gruppblogg, men det är mest för att alla andra är bra som jag mest ser halvbra ut i gruppbloggsskenet. Jag vill alltså inte ha Facebook för att jag vet att jag kommer suga på det, men kan man bli bättre? I skolan sög jag, hade ingen disciplin och vilja och jag hade framför allt ingen rutin, mitt pluggande kom i mest spontana spurtar, mitt bloggande likaså och därför kommer nog mitt ev. facebookande göra det också. Så jag tänker fråga dig min läsare, ska jag skaffa facebook, kan du med ditt goda samvete tycka att jag ska ha facebook, trots min uppenbart usla bloggrutin?
Svara i kommentarer och om det är mindre än 15st kommentarer kommer jag garanterat inte skaffa facebook, mitt samvete kommer vara fritt för att det är då dit fel att jag inte har facebook, jag lägger mitt öde i dina händer, du är min internetgud!

Bloggosfären 2

Året är 2007, det finns en miljard bloggar därute. Jag har läst en hel del av dem, men säkert färre än många andra. Det som stör mig är att alla är så sjukt ointressanta. Precis som förra gången det här hände.

Året är 1998, det finns en miljard personliga hemsidor därute. Jag har läst en hel del av dem, men säkert färre än många andra. Det som stör mig är att alla är så sjukt ointressanta. Men inte skall väl jag vara sämre. Klart jag också skall ha en. Att det står "UNDER CONSTRUCTION" högst upp berättar om en ambition att min hemsida den skall allt bli riktigt rolig och intressant. Folk skall referera till den i vardagligt tal typ "Ah jag såg på Ragnars hemsida att...". Eller nja, det är ingen idé. Min hemsida kommer trots tighta frames och snygga gifar aldrig hamna på topplistan över passagens mest besökta. Jag lägger ner. Jag väntar nästan tio år till innan jag försöker igen.

Det tar tio år att glömma. Tio år innan man återigen sätter upp sin under construction-skylt och börjar skriva ner sina tankar, lägga upp sina bilder och länka sina kompisar. Internet är roligt.

Svensk Bas

Jag säger bara en sak. Smit iväg till närmaste skivbutik och köp Basutbudets nya skiva.

På DEVRIM Productions kan man lyssna på en gratismix. Mycket fett.

Bloggosfären

Jag läste idag på DN om tre av Sveriges mest lästa bloggare.
Det var en rätt ointressant artikel.

Nästan lika ointressant är en utfrågning av Alex Schulman i tidningen Café:

"Vad är det närmaste du kommit att dö?
– När jag låg med en glädjeflicka i Bangkok 1995. Utan kondom. "

Glädjeflicka... Ni vet en sån där tjej som frivilligt säljer sin kropp för att hon tycker att sex är soft och behöver lite cash. Mmmmmm!

Harly Pottler

Aa ok.
Nu har jag läst wikipedias summary på den sista Harrry Potterboken. En hel värld bävar och läser nyfiket på hur den skall sluta.

Hej och välkommen till Europa. Vi har en del böcker och filmer i Europa. Dessa böcker och filmer är skrivna efter något vi kallar västerländsk berättartradition. Det betyder att allt som skrivs har ungefär samma dramaturgiska kurva och karaktärer.

Den dramturgiska kurvan innehåller förutbestämda såkallade "twistar" för att vända och vrida på historien. Dessa kan variera litet beroende på verk, men inte så mycket. I den västerländska berättartraditionen är det också väldigt viktigt med en god och en ond sida.
Karaktärerna är av vissa typer. Det finns protagonister, antagonister, sidekicks av diverse slag et cetera. En del karaktärer skall verka som att de tillhör de onda men är i själva verket goda och tvärtom. Det är oftast dessa karaktärer som jag finner mest intressanta. De är de karaktärer som iaf visar ett försök (om än ofta misslyckat) till att gå bort från de förutbestämda reglerna.

Den karaktären som verkar mest intressant (allt är relativt) i Harry Potter är således Severus Snape.
Det intryck man får av honom är att han är en onding som nästlat sig in bland de goda, men det är självklart tvärtom.

Nej vet ni vad, jag tror jag ska gå och se Old Boy (Koreansk film) igen. Den kunde jag till skillnad från allt västerländskt inte förutse slutet på...